Dag 13; Mitt favorit husdjur.

Favoritdjuret är ju helt klart häst. Men är det ett husdjur? Haha det beror nog lite på vem man frågar.. Får jag inte säga häst så vet jag inte. Katt och hund har jag ju haft hela livet, så skulle kännas konstigt utan dom faktiskt. Men jag vet inte om jag vill kalla dom favoriter kanske.. Hmm, jag vet inte riktigt.

Fast har ju verkligen fastnat för dessa:


Leopardgecko!

Har ju alltid gillat  reptiler, men inte velat ha en orm eftersom jag aldrig skulle klara av att mata den haha.. Sen hittade jag dessa, och de behöver ju bara äta insekter (inkl spindlar<333333) och kalk. Perfekt! Dessutom är de riktigt fina och går att få väldigt tama. Någon gång ska jag skaffa en sån här faktiskt haha.

Bite your lip and fake it.

Ibland kan jag inte låta bli att ta saker och ting mer personligt än vad som kanske är meningen. Dåligt. Vilken jävla morgon...

Var faktiskt riktigt skönt att åka iväg till Therese i morse. Känner att jag gör nytta där. Red förresten Fahrenheit idag. Första gången faktiskt. Riktigt fin häst.

Sitter just nu och dricker lite kaffe. Inte så gott egentligen, men jag antar att det är något man lär sig dricka.. Dricker det mest för koffeinet faktiskt. Dumma mamma vägrar ju köpa koffeintabletter :( Men jaja, hon får skylla sig själv, hennes kaffe jag dricker upp.

Älskar kicken man får av koffein. För mig är det faktiskt ganska lugnande haha. I alla fall för hjärnan. Dämpar ångesten lite också.

Funderar förresten på att gå och hugga av benet. Orkar inte med det längre. Och ja, det finns ju faktiskt asbra proteser, så why not egentligen? Satan vad ont det gör..

Men nä, inte vara sån nu. Ska dricka upp mitt kaffe och sen sticka ut och rida 2 hästar.

Am I better off just bursting or breaking?

Delar med mig av ett par bilder på mitt feta missfärgade ben. Rätt svårt att få bra bilder, ser ännu mer misshandlat ut irl. Lol, hursomhelst:

I fredags tror jag. Lite blått, rött, grönt och lila..

Och så idag. Ganska så grönt haha... Snyggt.




Går och lägger mig nu tror jag. Innan mitt äckliga jävla huvud får mig att göra något dumt. Vidriga ångest.
God natt.

Dag 12; Sommarens pryl.

Måste vara denna:
Hade nog inte överlevt äckelsommaren annars. Fun Light överhuvudtaget är omnomnom.

Dag 11; Såhär ser mitt liv ut om 10 år.

Hm, i mitt tycke är det en rätt konstig fråga faktiskt. Vet verkligen inte vad jag ska svara på detta egentligen. Jag vet precis vad jag vill göra av mitt liv, jag vet precis vad jag vill leva på. Men om det gäller om 10 år vet jag inte. Jag vet bara hur jag vill att idag ska se ut.

Har sett alldeles för många liv förändras hastigt. Folk kör ihjäl sig, blir misshandlade, får cancer, åker av hästen och bryter nacken, eller är med om andra olyckor och sjukdomar. Och detta sker varje dag. Är livrädd för sånt här. Eller nej, inte för att bli skadad. Jag är bara rädd att jag inte kommer hinna leva mitt liv som jag vill innan något händer.
Fy vad negativ jag låter nu, hm.

Jag tycker det är viktigast att veta var man är idag, och inte ens det gör jag alltid. Så var är jag på väg? Var är jag om 10 år?

Jag vet inte. Vågar inte blicka så långt framåt.

Kan inte ge något vettigare svar på denna frågan, sorry.

I'm the rehab, you're the drugs.

Var ju iväg och kollade upp knät i Herrljunga igår. Knäleden är hel, och det är ingen ledbandsskada, så det är bra. Dock var det alldeles för svullet för att de skulle veta exakt var skadan satt, hm. Så blir det inte bättre så ska jag tillbaka dit om drygt en vecka.

Stack ut en liten sväng med Zingoalla i går kväll iaf. Fick bli utan stigbyglar. Gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Är ju yttersidan av knät som är paj, men så länge jag inte belastade den så gick det. Är faktiskt hundra gånger värre att gå haha..

Hahaha och när vi skrittat kanske 100 meter, så fick Z syn på en sten, som några grävarsnubbar flyttat på. Och Zingoalla var övertygad om att denna stenen hade för avsikt att försöka äta upp henne haha. Jisses vad jag började skratta åt henne. Söta knäppa häst! Haha och det var inte det enda läskiga vi mötte heller. Jägare, gropar, träd och fler stenar var också läskiga. Jaja, vi kom iaf helskinnade hem haha. Söthest.

Ska nog ut och rida lite idag med, utan stigbyglar. Försöka orka med både Zingoalla och Prince. Mår inte bra av att sitta still såhär mycket..


Världens finaste.

Step back to see what's going on.

Intressant dag igår haha.... Var ju hos Therese. Jag och Natalie var ensamma där på morgonen eftersom de skulle iväg med Bella, och kolla upp hovbölden igen. Så vi hade hela stallet att mocka, fodra hästarna, och rida 2 hästar. Fick bli Lightness & Reaggy en sväng i skogen, red Lightness. Jag gillar Lightness, om jag inte redan nämnt det :D
Haha mötte massa grävmaskiner som höll på och fixade nån skit med dikena, och sen gick vi förbi en massa kor. Lightness var lite lätt traumatiserad efter det haha. Sen gick hon skitfint. Och jävlar vilken trav hon får när man trycker fram henne lite. Märks att det är en Briaravkomma man sitter på då haha. Hahaha sen.. Fick hon helt plötsligt för sig att hon inte ville gå genom en vattenpöl. Så istället flög hon rätt upp i luften och skuttade över. Hahaha höll på att nästan flyga av, bara för att jag mitt i språnget började skratta lite. Var så oväntat. Hahahaha knäppa söta häst.

Heh, sen det riktigt roliga... När Therese kom hem från Husaby så skulle vi gå bort med fyra ston till en annan hage. På väg dit fick vi gå förbi Fahrenheit och Denzel, som blev rätt tokiga. Då började stona också. Magnolia gick och tryckte nästan upp mig i eltråden, och när vi till slut kommer in i skogen och var förbi hagen så hörde jag hur det dundrade till bakom mig. Therese hamnade mellan Misa, och den ena 1-åringen som jag inte minns namnet på, blev omkullsprungen och trampad på. Magnolia hakade på, började takta lite, och sen kickade hon. Träffade precis ovanför mitt knä.

Ja, fin avslutning osv. Så nu kan jag knappt gå, knät är helt svullet och fint flerfärgat. Blått, lila, rött och grönt. Rätt handdikappad är jag faktiskt. Satan vad ont det gör.

Får väl säga att vi hade en jäkla tur ändå, kunde ju gått mycket värre. Men ska iaf in till Herrljunga om ca en timme och kolla benet.

Känns som det kommer bli en fin dag detta, och kul helg med.

Dag 10; Tv program jag gillar.

Hmm... Brukar faktiskt alltid se på Criminal Minds innan jag går och lägger mig. Gillar det. Folk som dör. <3 Nejmen, jag gillar att det är lite psykologi osv också. Tittar också på Supersize vs Superskinny. Vet inte varför jag började göra det, men det är rätt intressant faktiskt. Har även sett alla säsonger av Top Model och Project Runway haha. Trodde ni inte va? Haha älskar verkligen Christian Siriano och Austin Scarlett från PR. Roliga personligheter, blir glad av att se dom.
Hm, vad mer... Gillade Off The Map när det gick på TV, men tror minsann de lagt ner det? Onödigt.
Annars vet jag inte... Går i perioder typ. Beror lite på vad jag orkar lägga tid på också osv. Tittar ju på Idol nu under hösten. Tycker det hör till fredagkvällarna faktiskt haha. Tycker ibland konceptet kan vara lite löjligt, men vafan. Finns mycket jävligt begåvade personer och det kan vara rätt underhållande.

Like puzzle pieces in your hand.

Iväg till Therese idag iaf. Riktigt jobbigt faktiskt. Vill inte må så här.
Suck, och jag måste försöka få klart den där jävla listan haha... Halvvägs igenom snart ju, får inte ge upp nu haha..

Idag fyllde ju världens finaste pojke år också. Saknar honom :(

We're counting backwards.

Fy fan. Mår inte bra alls just nu. Tror jag börjar bli sjuk, och mina leder är helt åt helvete. Går inte att förklara. Har ingen energi. Känner mig så klen. Känns som jag ska gå sönder. Har ont i revbenen också. Obehagligt att andas..

Måndag imorgon, vilket innebär praktik. Blä, vill inte. Inte när jag mår så här. Kommer inte orka ett skit. Vill inte känna mig dålig och behöva klaga, och vill inte bryta ihop för att jag inte klarar av något och får panikångest för att jag mår så kasst.

Men det är ingen idé att stanna hemma heller egentligen. Då kommer jag bara känna mig ensam och ännu mer önska att jag var hos R. Bläbläblä. 

Sitter förresten och lyssnar på Hawthorne Heights just nu. Omg, hade nästan glömt hur bra dom är. <3 Fy på mig..

Ska nog gå och lägga mig nu. Försöka sova bort lite ångest.


Close the door, lock it tight
Then I'll know you're safe tonight
Turn on a song that means the most
Believe I'm there and hold me close

Are we demented or am I disturbed?

Har tänkt skriva här flera gånger, har faktiskt haft en del att skriva om. Men någonstans tog energin slut och när jag satte mig ner och försökte skriva var det tomt i skallen och jag kunde inte få ner några vettiga ord alls. Illa.
Har ju hur som helst börjat med praktiken hos Therese. Andra veckan avklarad. Tror det blir riktigt bra faktiskt. Trodde inte det ett tag. Men jag trivs, och känner mig behövd. Så det är bra.

I torsdags red jag Lightness. Åh, vad jag tycker om den hästen. Så känslig och speciell, med en hel del egna åsikter om saker och ting, och kan helt plötsligt explodera och flyga i luften utan vidare.. Men hon passar mig så bra. Tror hon tycker om mig faktiskt. Skulle märkt om hon inte gjort det iaf haha... Men ja, tycker om henne.

Sen har jag även fått i "uppdrag" att hjälpa till med deras B-ponny Frust. Rätt snäll ponny faktiskt, han gör aldrig något dumt iaf, som många andra kan. Men han är väldigt envis haha.. har lärt sig att han vinner på det. Så ja, det är väl det jag ska jobba med. Försöka uppfostra honom lite :D Jag är ju så liten också, så jag kan utan problem rida B-ponny haha!

Igår var vi iväg med en 1-åring till veterinären för att kolla upp en hovböld. Åkte halv 8 ifrån Therese. Gissa om jag fick gå upp tidigt? Lol, var rätt skönt att få sova till 8 idag kan jag säga..

Hm, inget mer att tillägga just nu. Det kommer. Tänkte ta cykeln till Floby en sväng, med syster som sällskap. Sisådär 2,6 mil tror jag. Lär ta tid när hon är med... Sen har jag ett par hästar att rida också.

Vill helst ta tåget en bit norrut också. Blä :(


Urkassa mobilbilder, men anyway:


Frust.

Lightness.

Dag 9; Min favorit årstid.

Jobbig fråga igen. Hmm.. Tycker alla har för- och nackdelar.

Våren är fin. Inte heller äckligt varm. Efter flera månader vinter är det rätt underbart att få tillbaka lite löv på träden och bar mark. Fint är det också. Dock blir det så jäkla mycket lera under våren. Och man går länge och är rädd att det ska börja snö igen haha..

Sommar är sommar.. Man måste ju nästan älska sommaren bara för att. Det är soligt och varmt, och det är ofta då man har tid över att göra sånt man inte hinner med skola, jobb, osv. Gillar sommarregn också. Mysigt, och allt blir så rent. Dock blir det lätt för mycket. När det regnar nonstop en vecka är det inte så kul längre. Det brukar också bli alldeles för varmt och äckligt. Och så åskar det :(

Hösten är nog finast. När träden är helt gulröda. Riktigt mysigt. Dock blir det snabbt för kallt och snön kommer. Dessutom börjar det bli mörkt tidigt. Blä.

Och vintern då... Gillar faktiskt snö. Men jag hatar kylan, och isen. Och så är det mörkt ute redan klockan fyra. Men jag älskar vintern lite iaf, för det FINNS INGA PADDOR DÅ <3




Haha jag suger på att svara på sånt här. Men jag kan inte gärna ljuga heller. Ni får stå ut med onödigt långa texter och lite oklara svar. För jag vet ärligt talat inte själv svaret på detta..

Dag 8; Mitt turnummer.

Hmmm... Vet ärligt talat inte. Får väl säga 13 då, bara för att det är mitt födelsedatum. Kanske därför andra ser det som otursnummer haha?
Nä men, jag kan inte ge något vettigt svar på detta. Har inget turnummer.

Dag 7; En bild på något jag älskar att göra.

Hittade inte USB-sladden till mobilen igår, så kunde inte ladda upp bilden då.. Haha jag suger.

Tror inte någon vidare förklaring behövs iaf :


Dag 6; Mitt liv i kort version.

Hm, jag är ju då född 1994. De första åren minns jag ju inte så mycket av haha.. Kanske inte värt att ta upp heller. Jag har fått höra att jag var ganska livlig som liten iaf, hah..
Tror jag var 4 när jag började rida. Hade tjatat om häst så länge jag kunnat prata i princip. Vet inte riktigt varför, men hästar var rätt fascinerande för mig redan då, och jag minns att jag alltid drömt om att rida de stora hoppklasserna.

Minns inte hur gammal jag var när mina föräldrar skilde sig. Kanske var 4, eller 5.. Minns att det var rätt jobbigt, jag slets mellan två vuxna människor som inte kunde komma överens.

När jag var 6 fick mamma Wilma. Och några år senare flyttade pappa ihop med en som redan hade 3 barn, 3 döttrar. Minns inte exakt hur många år det höll mellan dom, men det var några år i ett rent helvete. Tillbringade varannan helg där, och träffade barnen i skolan också. Det var ofta kränkande ord, och en hel del bråk mellan oss. Kan inte påstå att jag gillade mordern deras något mer heller.
Allt var en tävling. Alltid handlade det om vem som var bäst på något. Och alltid var det jag som var sämst. En av ungarna var även född för tidigt, och hade vissa svårigheter pga detta. Kändes som att det gav henne en del fördelar dock. För hon behövde inte vara bra på allt. Hon kunde inte det. Ibland önskade jag att jag också hade något som gjorde mig fysiskt svagare. Att man mår dåligt inombords syns inte alltid, jag visade det inte iaf.

Allt detta gjorde mig iaf rätt förvirrad. Mamma hade Wilma, pappa hade dessa tre. Jag visste inte vem som egentligen behövde mig.

Det enda positiva under dessa år pappa och Eva var tillsammans var att det stärkte mitt hästintresse. Hästar är det enda jag någonsin varit bra på. Det enda jag någonsin velat förstå mig på. Det enda som inte någon, inte ens mina så kallade styvsystrar, kunde ta ifrån mig. Det enda jag var bättre på än dom.

I 6an började jag på Ferlinskolan, i Filipstad. Konstigt nog börjar man högstadiet redan i 6an där.. Det var iaf då jag började må riktigt dåligt. Eller, det var då det blev tydligt iaf. Vissa saker är inte ens värda att nämna, men det var någon gång då som jag började göra mig illa. Började skära mig, började spy. Ingen misstänkte något, och jag såg det inte som något direkt stort problem. För mig var det bara mitt sätt att hantera allt. Att kunna dölja att jag mådde dåligt för andra. För ingen skulle bry sig iaf, så det var lättare att ta ut det över sig själv.

Efter första terminen i 7an flyttade jag med mamma & Wilma hit. Fick Zingoalla när jag fyllde 13. Den hästen har gett mig otroligt mycket, verkligen. Även Frida, som vi köpte henne av, har hjälpt mig väldigt mycket.

I februari 2009 lärde jag känna en annan människa som påverkat mig mycket. Joakim. De månader vi hade kontakten var utan tvekan de lyckligaste i mitt liv. Jag önskar fortfarande att jag inte gjort de misstagen jag gjorde. Men jag kan iaf nu säga att utan honom, skulle jag förmodligen inte vara i livet nu.

När det föll för oss var jag nere på botten igen. Och denna gången var jag verkligen nära att ta livet av mig.

Efter detta är det svart. Minns verkligen inte någonting. Jag var liksom inte helt vid liv efter detta.

Det enda jag minns är lite från förra sommaren. Jag minnns att jag tänkte lägga av med hästarna. Jag minns att jag kände att jag inte var kapabel till något längre.

I augusti fick jag hem Gustav, eller Black Money, som han egentligen heter. Skulle få låna honom eftersom jag skulle ha med mig Zingoalla till Uddetorp. Riktigt dumt tyckte jag faktiskt, såg ingen mening med att börja där längre. Jag hade ju ändå tänkt lägga av, eftersom jag inte klarade av något iaf.

Men Gustav ändrade något. Han fick mig att känna att jag faktiskt kunde göra något rätt. Han är fantastisk på många sätt, och han lyckades på något sätt få mig ut ur mörkret.

Började på Uddetorp. Träffade en del trevligt folk där faktiskt. Stundvis älskade jag det. Men det var också helt förjävligt där. Jag hatade att leva efter ett schema, och jag hatade att hela tiden ha folk runt mig. Det gjorde det svårt att dölja allt. Och jag ville verkligen inte framstå som svag.

När jag till slut tog ett studieuppehåll så började det ju bli prat om att Gustav skulle säljas. Mamma hade ju egentligen inte råd att lägga ut pengar på en till häst, och pappa ville inte betala. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var rädd att jag skulle gå under igen, att en bit av mig skulle dö igen.

På något sätt löste det sig trots allt, och Gustav blev kvar hos oss. Finns inte ord nog att förklara hur otroligt mycket det betyder. Och jag vill inte ens tänka på vart jag skulle vara nu annars.

Kan ju också nämna Robin i denna texten. Träffade honom i mars tror jag, i år. Hade pratat på nätet och smsat länge dock. Robin är den finaste människan jag nånsin träffat. Och jag är inte rädd längre. För jag antar att man inte kan gå sönder mer än en gång.

Nu återstår bara att försöka pussla ihop bitarna igen.

Vet inte om detta blev någon "kort version", eller om det ens är intressant att läsa. Men det är iaf en liten del av det som jag att jag är den jag är idag. På gott och på ont.
Och jag är verkligen sämst i världen på att få klart såna här listsaker, men denna "dagen" var rätt jobbig att skriva faktiskt.

You can't expect to understand love when you admire lonely singers.

Började ju med praktiken hos Therese i måndags. Tror detta blir riktigt bra faktiskt.
Var där halv 9 i morse, och hade hela stallet att fixa själv. 9 boxar att fixa och lika många hästar som skulle matas. Jobbigare än det låter faktiskt haha... Speciellt när man har 3 hästar hemma också :)

Skrittade förresten Gustav lite ikväll! Ska se till att komma igång med honom igen. Helt galet vad fin den hästen är.. Han är fantastisk, faktiskt.

Skulle ha lagt upp "dag 6" också, men det var en jobbig "dag", så det är sparat i utkast och jag försöker lägga ut det i morgon istället. Behöver verkligen gå och lägga mig nu. Galet. Brukar aldrig kunna somna före halv 3... Får se om jag får sova en hel natt också, men det är kanske för mycket att hoppas på.

Jaja, god natt folk.

<3

Dag 5; En sak som alltid får mig att le.

Det första jag tänkte skriva var ju självklart hästarna. Men nej, hästarna får mig inte alltid att le. Men det är väl lite det som är tjusningen med hästar. Blod, svett och tårar, som man brukar säga. Det är ju lite därför man ofta blir så glad när det går åt rätt håll med dem, för det är ofta ett väldigt slit.
Hur som helst... På detta får svaret bli Robin. Rätt konstigt egentligen. Att en människa kan lyckas få mig glad. Brukar inte låta folk påverka mig så faktiskt..

Sen har jag ju mina fina vänner med. Men grejen med dem är ju att jag kan vara ledsen med dem. Och att de stannat alla dessa år, även när jag mått som allra sämst. Dem är guld värda för det.

Dag 4; 5 saker som jag älskar.

- Jag
- Älskar
- Inte
- Fem
- Saker

Möjligtvis 5 personer. Men det kan jag inte skriva, för då blir någon glömd. Och materiella ting.. Nä, sånt älskar jag inte.

Detta skulle kommit upp igår förövrigt. Fy på mig.

Dag 3; Parfymen jag använder.

Tommy Hilfiger Loud
Thierry Mugler Womanity
Britney Spears Curious

Dag 2; Typ av killar jag faller för.

Haha alltså.. Hatar det här med 'typ'. Tycker inte överhuvud taget om att sortera folk i fack osv. Så detta är jävligt svårt att ge ett bra svar på.. Sen faller jag inte för någon 'typ' av killar. Hm.. Olika personer har ju olika drag som gör de intressanta (lol, kan man säga så?). Både utseende- och personlighetsdrag.

Men ja, en kille som ser bra ut och som har en mysig personlighet. Typ.
Suck, har suttit i över en halvtimme och försökt komma på hur fan jag ska skriva här så det låter vettigt. Men nej, kan inte ge något mer precist. Får fixa bild på min pojke, och skriva om honom haha.. Nejmen, "hjärtat väljer blindt" typ. Faller man för någon så gör man väl det.. Ibland kan man inte förklara varför, eller just vad det är som gjorde det.
Haha kan dock erkänna att jag tycker något av det mest..attraktiva... typ.. är en kille med utseende och personlighet som dessutom pratar norska. Vet inte varför haha. Men norska är hett, faktiskt.

Kan inte komma på någon vettig förklaring till något sånt här när jag är såhär trött.. Haha god natt.

When we all fall down, who will take the blame?

Vad du tror är självömkan, är inget annat än rent hat.
Jag tycker aldrig nånsin synd om mig själv. Aldrig. Även när allt är skit, så intalar jag mig själv att det är vad jag förtjänar.
Jag vet att det jag gör inte är okej. Men jag har gjort det i år och år och år... Det är det enda sättet jag lärt mig att hantera saker och ting på. Jag tar ut det över mig själv, gör illa mig själv. På det sättet tror jag att jag inte behöver göra andra illa. Jag vet att jag gör det i alla fall. Men jag vet ingen annan lösning. Vågar inte prata med folk heller. För all skit jag har i mitt huvud är mitt eget helvete, och jag vill inte att någon ska behöva ta del av det. Jag är livrädd att jag ska förlora de som jag håller kärt, att de ska försvinna från mig för att jag har svårt att öppna mig om såna saker. Men jag är rädd att om jag gör det, så har jag sönder dem i stället.

För 4 år sen trodde jag att detta skulle bli vändningen. Men det känns som vi bara förlorat varandra mer och mer bara. Jag vill ha dig tillbaka. Jag är trött på att vi ska göra varandra mer illa. Jag vill släppa in dig. Jag vill kunna prata med dig. Jag vill ha din hjälp.

Dag 1; 5 saker som ni inte visste om mig.

- Jag övertänker precis allt, undrar alltid om jag kunde gjort något annorlunda, vad som hade hänt om jag inte gjort så och så osv. Jag har också höga krav på mig själv, oavsett vad det gäller.
- Jag hatar allt med mitt utseende. Verkligen allt. Har komplex som satan för det med. Det enda jag egentligen inte är missnöjd med är väl i såfall min navel. Konstigt nog. Gillar mina handleder ibland också. Men kan säkert hitta något fel på de med. Jag är bra på att se brister.
- Jag gör mycket saker på väldigt konstiga vis. Till ex kan jag ibland sitta och lyssna om introt på en låt 437872 gånger, tills det "låter bra" i huvudet. Gör samma sak med mycket. Och jag är också besatt av siffror. Speciellt ojämna. 1,3,5,7,9,11, osv osv.
- Jag pratar inte om sånt man borde prata om. Kanske för att det känns som om folk inte lyssnar. Kanske för att jag tycker att det inte spelar någon roll. Kanske för att jag försöker intala mig själv och andra att allt är som det ska. Men hur som helst gör jag det inte. Eller, ytterst sällan iaf.
- Jag är faktiskt, otroligt nog, en rätt positiv person. Jag försöker vara positiv iaf, jag försöker se saker från det ljusa sidan, jag försöker vara nöjd med mig själv, jag försöker göra något bra åt saker och ting. Problemet är att jag är så känslig och påverkas så lätt av allt och alla runtomkring, och minsta lilla som tar fram den negativa energin kan förstöra hela dagen för mig. När jag väl blir negativ har jag svårt att vända det.

Don't tell us to behave.

Eftersom Moa gav upp med den här 20 dagars listan:

Dag 1; 5 saker som ni inte visste om mig.
Dag 2; Typ av killar jag faller för.
Dag 3; Parfymen jag använder.
Dag 4; 5 saker som jag älskar.
Dag 5; En sak som alltid får mig att le.
Dag 6; Mitt liv i kort version.
Dag 7; En bild på något jag älskar att göra.
Dag 8; Mitt turnummer.
Dag 9; Min favorit årstid.
Dag 10; Tv program jag gillar.
Dag 11; Såhär ser mitt liv ut om 10 år.
Dag 12; Sommarens pryl.
Dag 13; Mitt favorit husdjur.
Dag 14; Mitt beroende.
Dag 15; Dagens.
Dag 16; hissar & dissar.
Dag 17; En dålig egenskap jag önskar att jag inte hade.
Dag 18; En bild på mig som är tagen utav någon annan.
Dag 19; Min favoritblomma.
Dag 20; Något jag längtar efter.

...så tänkte väl jag göra ett försök. Mest bara för att. Kan ju bli intressant?


Skriver "dag 1" idag, eller imorgon. Det märks.
Nu måste jag ut och motionera häst och fixa massa.


RSS 2.0