Unbeaten

Var på hudmottagningen i Borås i onsdags. Fick ju en remiss dit för cirkus 3 veckor sen.. Återigen, älskar att svenska vården är så förbannat långsam vad gäller allt...

Fick iaf träffa en väldigt bra läkare. Vilket inte händer särskilt ofta heller, utan oftast får man ju verkligen slåss om man ska ha någon jävla vård i detta land.. Men det kändes verkligen som att man blev tagen på allvar och hon var väldigt noga med att något skulle göras åt detta på en gång. Oftast känns det ju bara som att man slösar bort deras värdefulla tid.. 

Har iaf fått ett papper som säger att jag har "guttat psoriasis" väldigt stolt över att jag faktiskt lyckades tyda det där haha). Fick en "extra stark steroid" kräm utskriven också. Den luktar som sånt där äckligt limm man brukade använda när man satt och pysslade på dagis :( Det kan hända att jag får någon annan behandling också, som man tydligen skulle in till sjukan och göra. Så att det verkligen försvinner. Men ja, känns faktiskt väldigt bra att äntligen få hjälp med detta. 

 

Och om man nu ska se något positivt i det hela så kan det vara det här som gjort att jag mått som jag gjort senaste tiden, eftersom kroppen dragits med någon infektion och immunförsvaret fuckat ur. Även ledvärken kan ha med detta att göra... Så jag hoppas att det mesta blir bättre med behandlingen nu. 

Tror dock att jag tar en paus med praktiken igen dock. För jag orkar verkligen inte och får inget ut av att vara ute och frysa och jobba som en dåre när jag antagligen bara lär bli mer sjuk, och dessutom lär dra ner mig själv psykiskt av att inte orka. Så tänker försöka fokusera mer på matten och engelskan istället, tills jag kommer på fötter igen. Mina hästars vintervila passar ju bra att slänga in nu också.

 

 

Ochochoch... Idag kommer Robin hit! Har inte riktigt tänkt på det förrän nu faktiskt, för det har på något sätt kännts så långt bort.. Men om ca 2,5 timme är han här. Haha åh, lär börja lipa som en tönt när jag ser honom. Helt knäppt hur mycket man kan sakna någon.

Minns inte när jag senast mådde såhär dåligt faktiskt. Är helt slut, både fysiskt och psykiskt. 

Under ca 3 veckors tid har jag varit vaken halva nätterna med ångestattacker. Så jag har inte kunnat sova förran mellan 5-7 på morgonen. Sen fick jag ju adrig sova ut heller, och jag är ingen person som kan lägga mig och ta en tupplur på soffan om jag behöver det.

Så för ett par dagar sen brast det lite. Är helt plötsligt hur trött som helst, konstant. Är så trött så att kroppen inte ens orkar med några större ångestattacker. (väldigt skönt iofs) Så istället för att bara sova någon enstaka timme, så sover jag nu 4 - 6 timmar per natt. Och jag vaknar inte heller flera gånger. OCH varje dag sen i onsdags så har jag däckat ett par timmar på soffan.

 

Låter ju som jag borde vara hur pigg som helst i jämförelse, men det är jag verkligen inte. Har nog aldrig varit så trött faktiskt. För det är inte så att jag på något magiskt sätt bara lärt mig att sova nu, utan jag tror bara jag nått gränsen för vad jag klarar av fysiskt.. 

 

Dessutom känns det som jag gått och grävt ner mig. Alltså, det är en sak att vara riktigt ledsen. Det är hemskt jobbigt, men man bryter ihop och kommer igen. Nu känns det bara som jag håller på och stänger av. Jag är knappt ledsen längre, jag orkar inte vara det. Och jag orkar inte ta itu med alla problem och allt jävelskap. Den lilla ork jag har går helt åt att försöka att bara hänga kvar. Vilket är jobbigt bara det. Jag vågar inte ens tänka framåt längre. För jag förstår inte hur jag över huvudtaget ska orka med att bara finnas i 1, 5, 10 år till. 

Jag är helt färdig verkligen, och jag orkar inte mer än en dag i taget.

 

 

 

Måste också få uttrycka mitt hat till denna äckliga jävla vintern. Förstår inte hur folk kan tycka om detta? Visst, om man bor inne i någon lägenhet nånstans och kan sitta och titta ut på det bara, men när man behöver vara ute flera timmar per dag och verkligen jobba arslet av sig, då vill bara gå i ide.

För det är ett rent helvete att ha häst just nu. Att vara ute och rida i kylan med fingrar och tår som håller på att gå av, menan snöflingor stora som tefat färdas rätt i ögonen på en, och medan vinden blåser in i nacken på en.

Och allt runt omkring, kämpa igenom en halvmeter snö bara för att få ut hästen till hagen. Packa hösilage utomhus, HÖSILAGE. Torrt hö är ju en sak, men hösilage innehåller vatten, vilket gör att det fryser. Jättehärligt, då vi inte ens har tak över det nu. 

Vattnet i stallet har i vanlig ordning frustit, så det får man gå med i  hinkar ifrån huset. Och en häst behöver ju iaf runt 30 liter vatten per dag. (30x3= 90 liter, om någon har svårt att räkna)

Hästarna ska ju broddas också, vilket alltid är lika kul.. Dessutom har ju hästarna inte fått på sig snösulor än, så det går inte att rida på vägarna utan att man ska behöva vara livrädd att dom ska halka och bryta benen av sig. Och utan snösulor så spelar det ju ärligt talat ingen roll hur mycket broddar dom har, för dem halkar iaf när dem får 3 dm styltor.

 

Sen är jag ju tydligen ingen människa som är konstruerad för att klara denna vintern. Vi har 25 grader varmt inomhus, och jag går ändå runt med tjocka tröjor på mig, och sitter med en filt virad runt mig i soffan, och sover utklädd till Michelingubben. Sängen står ju dock mot ett elemänt, så blir det riktigt illa kan iaf lägga mig mot det.

Dessutom pajar mina leder när det blir såhär kallt. Gör ont att röra fingrarna det minsta, knäna och höfterna skiter sig, och står jag stilla för länge så låser sig varenda led i princip. Ibland känns det ungefär som om muskler/senor/fläsk/whatever ligger emot benen och skaver. Otroligt obehaglig känsla.

Dessutom blir jag stel i varenda muskel när jag fryser. Fryser och spänner mig så att det verkligen gör ont. Räcker med att jag är stilla ett tag ute så kan jag knappt röra mig sen. 

Och det tar ju så jävla mycket energi att frysa såhär också...

 

 

Har fått spy lite galla över detta nu iaf, så jag slutar nu. 

Alexandra kommer hit om en liten stund, och ikväll ska vi ut på krogen haha!

 

Ha det.