Can we die to live another day?

Vill inte längre.
Vill inte vara här längre.
När jag äntligen trodde det skulle bli bättre. Så fan heller.
Slutar snart bry mig.
Vill inte längre.
Vill inte leva.
Inte idag.
Ta mig härifrån.

Ge mig nåt som tar mig någonstans.

We've felt our failures.

Jobbigt hur mycket tankar som kan rymmas i mitt huvud egentligen. Ni har tur som slipper höra dom. Åh, ni förstår inte vilken tur ni har..
Jag försöker blockera allt. Vet inte om det är bra eller dåligt egentligen. Känns som en mycket av tankarna tillhör någon annan. Dom finns liksom där, utan att jag ber dom att vara där.

Tänker gå och lägga mig nu. Så slipper jag höra skiten längre. Hoppas jag får sova i alla fall några timmar utan att vakna med ångestattacker. Men det kanske är för mycket att hoppas på.





Oh, how selfish of myself to always say that it was more than I could take,
like it was pain I could not shake,
like it could break me with its fingers, throw my body in the lake,
and I would slowly sink away
but the Truth is it was sorrow that I made and would not face.
See, I keep falling for the future after tripping on the past.
And I am always tearing sutures out to make the anguish last like it defines me.
Or reminds me I've found comfort in my suffering
and uncertainty in happiness and death,
because what's next is such a mystery to me.
I am terrified of all the things I feel but cannot see.


Ett stycke ur världens bästa låt, av typ världens bästa band. Galet vad bra dom är.

HV Polo

showjumper.se

Feed them to the pigs.

Har tänkt skriva något här hur länge som helst, men har inte haft något vettigt att skriva om.. Vet knappt vad jag gör just nu, känns som allt bara går runtruntrunt, och jag kommer ingenstans. Hatar att jag inte har tillräckligt att göra heller, blir för mycket tid till att tänka då..

Ska hoppa in en snabbis i duschen nu, sen iväg till Herrljunga och prata med en hjärndöd jävla syv-kärring.

Wish me luck.


Take what you want, cause I've got nothing.

Värdelöst.
Suck, nu vet jag snart inte hur mycket mer jag orkar. Vet inte vart jag ska ta vägen, eller vad jag ska göra.
Vill inte vara jag. Vill inte vara här. Vill inte vara ensam med mig själv.
Men jag vågar knappt släppa in någon heller. Vågar inte berätta hur jag egentligen känner.
För jag litar inte på folk. Folk sviker. Folk gör en illa. Jag har fått lära mig det.
Men just nu tycker jag inte det är så konstigt egentligen. Just nu vill jag också göra mig illa.
Minns inte hur många gånger jag dragit knivbladet över armen. Hur många gånger jag stoppat fingrarna i halsen.
Just nu vill jag nästan göra det igen.
För det är så mycket lättare att göra illa sig själv, än att låta någon annan göra det.
Samtidigt så vill jag inte. Jag vill inte leva så längre.
För att leva med den mängden självhat är hemskt.
Men jag har glömt hur man tycker om sig själv.
Behöver någon här just nu. Någon jag vågar lita på. Någon jag vågar tycka om. Någon som kan få det att verka möjligt att tycka om mig.
Önskar jag bodde närmare Stockholm.



You know what?
I am just fine until I'm on my own.

Somebody please come home..

World behind my wall.

För första gången på typ.. länge.. jättelänge faktiskt.. så lyckades jag inatt faktiskt sova nästan 4 timmar utan att vakna. Så jag vaknade halv 7 och kände mig rätt pigg, gutt.

Och idag har jag typ inte gjort ett skit känns det som. Hade hoppats på en sväng till Borås, men ne. Jävla skit. Hade behövt något täcke till Gustav, och ett bett. Hahah han är för bred i käften för de flesta jag har hemma :( Men aja, får bli någon annan dag.
Värdelöst inlägg detta blev också. Sticker ut och går en sväng istället.

Haha och för ovanlighetens skull slänger jag med en bild på mig.. Ni får stå ut x))
Och jaa, jag är rätt blond nu. Måste göra något åt det xD


Whoa, whoa
They're telling me it's beautiful
I believe them but will I ever know
The world behind my wall?

Whoa, whoa
The sun will shine like never before
One day I will be ready to go
See the world behind my wall

We all carry these things inside that no one else can see. They hold us down like anchors, they drown us out at sea.

Klockan är redan över två och jag har fortfarande inte riktigt landat efter inatt. Jag trodde man sov för att vila upp sig, eller nåt sånt? Så är iaf inte fallet för mig.
Känns som jag går och stänger inne alla tankar och känslor under dagen, typ blockerar dom. Och sen kommer allt liksom tillbaka när jag sover. Har alltid haft problem med sömnen, men nu är det verkligen hemskt. Dessutom vaknar jag flera gånger nästan varje natt, ofta med panikångest. Suck, orkar inte.

Vill ut och springa just nu. Vill känna hur knäna börjar ge vika, hur det känns som om de ska gå sönder. Vill känna hur lungorna svider när de inte orkar mer.
Just nu vill jag slå mig själv sönder och samman. För jag orkar inte med allt som finns i mitt huvud.

Vill ha någon här, som kan få allt att verka vettigt.


We are all born in a world of doubt, but there's no doubt. I figured out.

Har lyckats bränna örat på plattången. Det flagnar lite nu, jättefint. Ont gör det också.
Och mina ben är dumma. Riktigt dumma.
Och min rygg börjar ge upp känns det som. Jobbigt. Tycker inte om att ha ont. Inte alls.

Men trots allt ajaj så mår jag rätt bra just nu faktiskt. Jag är lite glad iaf.
Gårdagen spenderades med världens finaste knaspojke. Mysigt.
Skulle nog ha kidnappat honom dock. Blev massa ensamt när han åkte hem :(

RSS 2.0