Endings without stories.
Igår var en sån där hemskt tråkig och dålig dag. Kände redan när jag vaknade hur hela nacken, axlarna, överarmarna och ryggen värkte. Har höllt på så ett par dagar och tycks bara bli värre. Alltså, jag hatar min kropp verkligen. Dessutom ösregnade det hela dagen.
Hade ju tänkt åka till Floby på en pay&jump igår också, men eftersom jag fortfarande är stövellös tog jag tillbaka anmälan. Såg sedan att de ställt in pga allt regn, och ska tydligen ha en ny pay&jump på torsdag.
Vore så jäkla kul att åka dit egentligen.. Alltså, jag skjuter snart mig själv om jag måste rida utan stövlar mycket längre -.-
Dessutom har ju Skara rea på dom jag vill ha just nu.. Någon som vill sponsra?
Jag är på dåligt humör idag. Mest eftersom jag sover så dåligt. Hjälper verkligen när Wilma har någon jävla kompis här också och de väsnas halva natten. Hatar verkligen barn ibland, usch.
Har ringt och väckt Robin runt kl 3 två nätter i rad nu, bara för att jag behövt prata av mig. Känner mig lika elak varje gång, men det knäppa är att jag får skäll om jag inte gör det, eftersom han anser att jag inte ska vara vaken själv om jag inte mår bra. Konstig människa. Men jag är otroligt glad att jag har honom. Måste träffa honom snart, annars får jag ett mentalt sammanbrott.
Hm, solen skiner iaf lite idag. Ska försöka rida alla hästarna. Tror jag ska baka kladdkaka också. Av någon konstig anledning har jag lättare för att baka än laga mat.. Tror det beror på att man sällan bakar enbart till sig själv. Det är den biten jag har svårt med, att laga något enbart för att jag ska äta det. Får oftast bara ångest och skiter i det. Rätt töntigt om man tänker efter. Men inget jag kan rå för. Så, kladdkaka it is.
Hittade en kompis för några dagar sen. Tyvärr tyckte han inte om att bli klappad, så han sprang iväg :(
With a foot in the gutter and the other in the grave.
Älskar att vakna upp efter 3 timmars sömn med panikångest och helst av allt bara vilja gräva ner sig själv någonstans och dö för en stund. Alternativt slänga en tegelsten i huvudet på sig själv för att iaf få somna om.
Detta börjar bli jävligt tröttsamt.
Midssommar snart också. Kan man välja att inte delta?
Robins föräldrar frågade om ville följa med dom någonstans. Jag tackade nej, eftersom jag hoppats på att kunna tävla till helgen. Sen går självklart mina stövelhelveten sönder. Alltså, jag orkar inte.
Så nu antar jag att jag blir hemma istället. Hatar verkligen allt sånt här, det funkar verkligen inte för mig. Jag och dessa löjliga högtider alltså, hatar dem.
Det enda som hade gjort det lite lättare vore om man fick vara med Robin, eller komma iväg och tävla. Iaf komma bort lite. Men nu antar jag att allt det precis sket sig.
Alltså, hela världen kan gå och ta sig någonstans.
Och nej, jag tänker inte försöka vara positiv just nu, har inte energi nog till det.
Behöver koffein, så jag orkar ut och springa sönder mina dumma ben.
I come to you in pieces so you can make me whole.
Tack vare världens bästa pojkvän, så har jag äntligen fungerande tangentbord igen! Han hade två stycken som han inte använde haha, så jag fick båda två :D
Var ju hos Alexandra torsdag-fredag, och den människan har man ju aldrig tråkigt med haha. Var faktiskt ute och cyklade ett par kilometer på elljusspåret. Brutala backar lol, gick inte att cykla nerför utan att riskera livet typ.
Cyklade också tvärs genom den stora staden Ljung ett par gånger. Jag börjar få fart på människan :))
Sen fick ju hon för sig att vi skulle se The Grudge innan vi skulle sova.. Innan filmen ens hunnit börja ordentligt hade hon ångrat sig, kröp ihop och gömde sig bakom mig. Så fort något rörde sig eller lät på filmen höll hon för öronen och blundade. Hahaha fjant.
Var iaf väldigt roligt att få träffa min konstiga vän igen. Hon var glad att se att jag mådde lite bättre, och att jag inte gjort något dumt på ett tag. Rätt skönt att ha någon som man kan prata med också, någon som sett en på ens värsta dagar, som vet lite mer varför det är såhär också.
I fredags kväll hämtade vi upp Robin på tågstgationen också. Barnet blev glad när jag sa att Robin skulle komma hit, så hon hade bett Peter hyra film och köpa godis och chips, till vårat fredagsmys som hon bestämt att vi skulle ha. Halvvägs in i filmen somnade ungen hahaha! Så himla typiskt henne.
Var mysigt att ha pojken här. Trodde faktiskt inte det gick att tycka om någon så mycket. Han är så varm och trygg på något sätt också. Och jag känner mig aldrig trygg annars, inte ens hemma. Jag är så otroligt glad att jag har honom.
Är alltid lika hemskt när han ska åka hem. Han tåg var dock försenat, så jag fick stå och krama honom 20 minuter längre än väntat. Gjorde ingenting dock, fast stackarn var hemma en timme senare än planerat.
Och inatt skulle jag ju försöka sova själv igen också. Verkligen inte min starka sida. Dessutom luktade hela min säng Robin. Och ena kudden luktar som hans schampo. Trodde jag skulle bli tokig. Saknar honom redan för mycket.
Han sommarjobbar ett par veckor till, sen kan vi iaf träffas längre än bara 3 dagar. Unberbart.
Nu ska jag ut och vänta på hovslagaren, hejs!
Var ju hos Alexandra torsdag-fredag, och den människan har man ju aldrig tråkigt med haha. Var faktiskt ute och cyklade ett par kilometer på elljusspåret. Brutala backar lol, gick inte att cykla nerför utan att riskera livet typ.
Cyklade också tvärs genom den stora staden Ljung ett par gånger. Jag börjar få fart på människan :))
Sen fick ju hon för sig att vi skulle se The Grudge innan vi skulle sova.. Innan filmen ens hunnit börja ordentligt hade hon ångrat sig, kröp ihop och gömde sig bakom mig. Så fort något rörde sig eller lät på filmen höll hon för öronen och blundade. Hahaha fjant.
Var iaf väldigt roligt att få träffa min konstiga vän igen. Hon var glad att se att jag mådde lite bättre, och att jag inte gjort något dumt på ett tag. Rätt skönt att ha någon som man kan prata med också, någon som sett en på ens värsta dagar, som vet lite mer varför det är såhär också.
I fredags kväll hämtade vi upp Robin på tågstgationen också. Barnet blev glad när jag sa att Robin skulle komma hit, så hon hade bett Peter hyra film och köpa godis och chips, till vårat fredagsmys som hon bestämt att vi skulle ha. Halvvägs in i filmen somnade ungen hahaha! Så himla typiskt henne.
Var mysigt att ha pojken här. Trodde faktiskt inte det gick att tycka om någon så mycket. Han är så varm och trygg på något sätt också. Och jag känner mig aldrig trygg annars, inte ens hemma. Jag är så otroligt glad att jag har honom.
Är alltid lika hemskt när han ska åka hem. Han tåg var dock försenat, så jag fick stå och krama honom 20 minuter längre än väntat. Gjorde ingenting dock, fast stackarn var hemma en timme senare än planerat.
Och inatt skulle jag ju försöka sova själv igen också. Verkligen inte min starka sida. Dessutom luktade hela min säng Robin. Och ena kudden luktar som hans schampo. Trodde jag skulle bli tokig. Saknar honom redan för mycket.
Han sommarjobbar ett par veckor till, sen kan vi iaf träffas längre än bara 3 dagar. Unberbart.
Nu ska jag ut och vänta på hovslagaren, hejs!
Bloggtävling.
Elvis said ambition is a ream with a V8 engine.
Länge sen.. Har lyckats döda mitt tangentbord haha. Tar lång tid att skriva på mobilen, men jag försöker väl då, så vet ni att jag lever.
Sista veckorna har varit jobbiga. Vissa dagar är det svårt bara att gå ur sängen på morgonen. Är så otroligt trött på hela min omgivning, trött på att inte få den stöttning jag behöver för att kunna må bra. Att säga att man tänker på mig, att man hoppas jag kommer må bra till slut, räcker inte. Det går inte att vänta ut sånt här, det blir bara värre.
Ibland vill jag bara sluta kämpa.
Ska iväg till Alexandra om någon timme. Stannar där tills imorgon, och imorgon kväll åker jag till Herrljunga och hämtar världens finaste pojke. Underbart, två personer jag verkligen behöver just nu.
Sista veckorna har varit jobbiga. Vissa dagar är det svårt bara att gå ur sängen på morgonen. Är så otroligt trött på hela min omgivning, trött på att inte få den stöttning jag behöver för att kunna må bra. Att säga att man tänker på mig, att man hoppas jag kommer må bra till slut, räcker inte. Det går inte att vänta ut sånt här, det blir bara värre.
Ibland vill jag bara sluta kämpa.
Ska iväg till Alexandra om någon timme. Stannar där tills imorgon, och imorgon kväll åker jag till Herrljunga och hämtar världens finaste pojke. Underbart, två personer jag verkligen behöver just nu.
