Unbeaten

Länge sen.. Har lyckats döda mitt tangentbord haha. Tar lång tid att skriva på mobilen, men jag försöker väl då, så vet ni att jag lever.
Sista veckorna har varit jobbiga. Vissa dagar är det svårt bara att gå ur sängen på morgonen. Är så otroligt trött på hela min omgivning, trött på att inte få den stöttning jag behöver för att kunna må bra. Att säga att man tänker på mig, att man hoppas jag kommer må bra till slut, räcker inte. Det går inte att vänta ut sånt här, det blir bara värre.
Ibland vill jag bara sluta kämpa.


Ska iväg till Alexandra om någon timme. Stannar där tills imorgon, och imorgon kväll åker jag till Herrljunga och hämtar världens finaste pojke. Underbart, två personer jag verkligen behöver just nu.