Unbeaten

Okej, nu har Alexandra återigen skällt på mig.. 

Men ärligt talat så har all varit riktigt skit senaste tiden, och jag har verkligen inte orkat skriva. Men för att göra henne glad så får jag väl försöka skärpa mig nu då.

 

Förra söndagen stod jag som funktionär på klubbens regionala ponnyhoppning. Så tillbringade drygt 6 timmar med att titta på ena exemplet efter det andra av dålig ridning, dåligt horsemanship och dåligt sportsmanship. Tror jag allt som allt såg 3-4 ryttare jag inte ville klippa till ungefär. Sen fanns det även ett par stycken riktigt hemska ponnyföräldrar faktiskt... Trodde de var utdöda, men ack så fel jag hade. Synd om de stackars ungarna faktiskt.

 

Jag kan ha lite överseende med ridningen på B-ponnyerna. Är man 10 år så ska det bara vara kul att tävla. Men jag tycker fortfarande att man ska ha kunniga personer runt sig, och gärna någon som ibland kan sitta upp och jobba igenom ponnyn ordentligt. (Vet mycket väl att det inte kryllar av duktiga ryttare som kan rida B-ponnyer, men har någonsin hört om longering? Tycker faktiskt det är en super kompliment för "barnponnyer").

 

C-ponnyryttarna tar ju dock priset.. Kan som sagt ha överseende med 10-åringar, men är man 14-18 år så ska man kunna rida ordentligt, man ska kunna uppföra sig ordentligt mot folk, och man ska kunna ta hand om hästen när man kommer ut från banan. Såg ett par stycken som slängde sig av när de kom ut från banan och gav ansvaret för hästen till någon annan, som sen stod stilla med hästen..

Detta var nog det som gjorde mig mest arg, folk rider som blådårar, hästarna ligger nästan bokstavligen ner i svängarna och kommer ut ifrån banan genomblöta av svett, och knappt någon kommer på den briljanta jävla idéen att iaf trava av hästen. Fanns ett ridhus precis bakom utsläppet från banan som nästan hela dagen var tomt. Varför nyttjade inte folk det till att varva ner hästarna igen? 

Sen hatar jag, som bekant, när hästarna går med huvudena i vädret, inte är mellan hjälperna eller lösgjorda för fem öre. Jag kan förstå att vissa hästar trivs bättre att gå med huvudet högt när de hoppar, men de ska fortfarande vara genomjobbade på marken och inte springa runt med stela bakben och sänkta ryggar. Och låt för i helvete bli att rycka hästen i munnen över hindret! Och slå den inte heller när den tvärnitar på ett hinder för att du inte kan rida ordentligt.

 

Men något jag hatar ännu mer än ponnyer med huvuden i skyn, är folk som drar ner huvudet. Lär dig rida ordentligt, pucko. Tycker det är skamligt att så många strävar efter att rida hästen mellan hand och skänkel, istället för mellan skänkel och hand. Få hästen att jobba med bakbenen och ryggen så kommer den till slut också sänka nacken.

Såg en C-ponnyryttare på framridningen vars mamma gick bredvid och drog ner huvudet på ponnyn, och sen skrek på ungen och sa åt henne att trycka sporren i sidan på det stackars djuret.

Blir så trött på inkompetenta idioter.

 

På D-ponnyerna finns det en och annan som rider aningens bättre, men standarden är fortfarande på tok för låg, och de flesta är fortfarande urusla på att ta hand om hästen efteråt som sagt. Och det är fortfarande för mycket "flängridning". 

 

 

Är så jävla glad att officiellt är för gammal för ponny egentligen, faktiskt. För jag tycker verkligen inte det är någon merit att gå och vinna i det motståndet. 

 

 

Okej, har fått spy lite galla nu.

På tal om något helt annat så har helgen lämpligt nog spenderats hos min fina pojkvän. Har sett på 3 av 4 Pirates of the Carribean - filmer, gått på bio (The Conjuring, helt ok för att vara skräckfilm) och sovit massor. 

Och idag har jag varit hos Robert och ridit en tjock Bambii. 

 

That's it, over and out.

 

 

 

Har fått skäll av Alexandra ett par gånger för att jag inte skriver här, så får väl skärpa mig på den punkten antar jag.. Har till mitt försvar tänkt tanken många gånger, men aldrig orkar publicera någon skit iaf.

 

Allt har varit förbannat jobbigt senaste tiden, och inget tycks bli bättre heller. Mår dåligt av att vara hemma, och orkar inte heller vistas bland folk. Ganska jobbigt läge.

Har varit inne på skolan och pratat med puckona där, och ska försöka ringa om en av praktikplats imorgon. Är inte jättepepp men blir iaf skönt med lite nystart.

Annars har jag ärligt talat inte gjort ett skit. Robin var här för ett par veckor sedan, vi tog med barnet till Borås och såg på The Lone Ranger, och så var vi hemma hos Alexandra och käkade pannkakor på våran 2-årsdag. Fin tradition det där. 

 

Och senaste dagarna har jag varit hemma och varit dyngförkyld, vilket inte heller hjälper mitt humör direkt. Fick imorse också reda på att en nära vän till mig helt plötsligt flyttar till Stockholm. Känner mig jävligt ensam helt plötsligt. Ska iaf hem till Alexandra imorgon. Får hon också för sig att flytta nu så skjuter jag mig. 

 

Jävla pissliv just nu.

 

Hatar att tiden bara går, och att allting bara står still.