Can I blame it on you?
Kom hem för ungefär en timme sen. Jag och Natalie har varit ensamma i stallet nästan hela dagen eftersom Therese åkte mot Stockholm vid 11. Kändes rätt tomt i stallet också när inte hundarna var där. Ingen Winston som snor bortsar haha..
I måndags fick MisaMisa somna in, 25 år gammal. Tror hon fått 17 föl... Kommer aldrig vänja mig vid sånt här. Tycker det är lika jobbigt varje gång något djur måste tas bort.
Fahrenheit börjar piggna till lite tror jag också.. Han har ju gått rätt lugnt ett par veckor eftersom han inte känns helt i form. Men nu har han börjat bråka och ha sig haha. Får hoppas det är lite energi som börjar komma tillbaka ;) I onsdags ville han absolut inte gå förbi en hög med stenar. Försökte övertala honom lite snällt men då började han bara resa sig och hålla på. Han kan man ju inte riktigt säga till på skarpen när han gör så, för då blir det bara en stor grej utav allt och han börjar bråka ännu mer. Så det är bara att vänta ut honom, suck.. Han hade tydligen varit väldigt bråkig när Natalie var ute med honom idag haha :D
Hursomhelst... Ska ut med Zingoalla och Gustav så snart som möjligt. Gustav ska jobbas lite från marken, försöka få honom att verkligen arbeta med ryggen osv. Sen kanske sitta upp och skritta lite och göra samma sak. Beror på om jag hinner.
Zingoalla ska ridas igenom lite ordentligt. Suck, behöver verkligen klippa henne -.- Alla tre egentligen, men hon är ju den som går mest. Hatar verkligen oklippta hästar av hela mitt jävla hjärta. Tycker dels det ser så ovårdat ut, och det är svårt att hålla hästen ren. Dessutom känns det så jävla oschysst mot hästen om den rids. Blir ju så himla varmt och hästen orkar inte jobba lika ordentligt, sen blir de kalla och lättare förkylda eftersom det tar tid innan de torkar.
Nä, ska se till att få ihop sista pengarna och köpa en klippmaskin, förhoppningsvis tills nästa vecka. Måstemåste.
Tror det slutat regna nu, så ska ut med hästisarna direkt. Har lite ont om tid eftersom jag ska med tåget till Kristinehamn kl 17:42. Åker till Globen med pappa och Katarina på lördag. Träffar pojken min en stund på lördag med. Saknar honom.
Pysslade en del med Denzel idag. Börjar tycka mer och mer om honom faktiskt. Han är förresten Misas näst sista föl. 3 år.
Måste dra nu, hejs!
Dis iz a rager dude.
Har på något konstigt vis lyckats överleva denna vecka. Förstår inte hur man kan va såhär trött .____.
Trots massa kaffe och uppiggande tabletter så känner jag mig fortfarande halvdöd. Behöver nog starkare saker. Någon som langar amfetamin? Haha nä, men känns som jag behöver försöka göra något åt detta faktiskt..
Haha och Lightness har varit galen hela veckan. I måndags var hon fin dock. Lite överenergisk och tittig, men jobbade på bra och var riktigt härlig. I tisdags fick hon helt plötsligt syn på något jättefarligt, tvärnitade, vände och slängde sig iväg åt motsatt håll så jag flög som en vante :D Haha suck, konstiga djur.. Har lite fina skrapsår och blåmärken på mina ben nu, jättefint. Märkte inte det förrän jag kommit hem dock hahaha.
Gillar Lightness ändå faktiskt. Gillar att hon är lite konstig och oförutsägbar. Men när hon klarar av att hålla sig i skinnet och allt stämmer så är hon så himla härlig. Hon är liksom väldigt personlig.
Hursomhelst.. Fredag idag. Ganska skönt faktiskt. Kommer ju få vara ensam denna helgen dock :(
Ska fixa lite grejer nu, sen ut med mina galningar.
Hejs.
Fina konstiga häst. Haha älskar hennes fluffman!
And time can be such a funny thing, always moving to the future, glorifying the past and amplifying the pain in frames and glass.
Länge sen. Energin har varit på noll. Bokstavligen.
Fyllde dessutom år idag. Hade typ fasat för det ett tag faktiskt. Tycker inte om att fylla år. Tycker det är totalt jättejobbigt och ångestframkallande. Dels för att det är jobbigt att bli firad. Tycker inte jag är värd att firas, så det känns rätt jobbigt med massa folk runtomkring som ska gratta en för något sånt. Känns så tvingat på något sätt.. Sen brukar ju även mat förekomma under kalas, och det blir verkligen ångest serverat på fat. Löjligt.
Och en annan jobbig sak med att fylla år, är att det verkligen blir en påminnelse om att man blir äldre. Jag känner att livet bara går runtruntrunt, utan att jag kommer någon vart. Trots att jag nu fyllt 17, så ser livet likadant ut som det gjorde vid 14. Det får mig att känna mig fast, värdelös, och totalt panikslagen.
Men trots oddsen så blev helgen faktiskt den bästa på länge. För i fredags dök Robin upp inne på stationen i Herrljunga, helt utan att jag visste någonting.
Så har faktiskt mått underbart bra hela helgen. Fortfarande jobbigt att fylla år, men ingen panikångest eller så. Inte en enda gång. Har inte ens vaknat under natten och haft ångest.
Har fortfarande svårt att förstå att en annan människa kan få mig att må så bra. Att jag tillåter det. Jag har länge haft svårt att lita på folk. Jag har också varit rädd för att tycka om någon. Rädd för att bli sårad osv. Och jag har svårt att tro att någon skulle kunna tycka om mig. Jag gör ju inte det ens.
Men jag antar att man inte kan gå sönder hur många gånger som helst. Och jag vägrar att låta min egen rädsla hindra mig faktiskt. För jag tycker om Robin. Jag vågar göra det. Och jag vågar låta honom tycka om mig. Även om jag inte förstår vad han ser i mig. Även om jag har komplex för allt. Även om jag tycker att jag är världens mest värdelösa människa. För han ser tydligen inte det jag ser. Och trots att jag tycker det är konstigt, så tänker jag inte vara rädd för det. Jag tänker ärligt talat lita på någon.
Tänker inte försöka förklara mer. Orkar inte. Men jag mår för stunden rätt bra faktiskt.
Imorgon är det måndag igen. Då börjar allting om. Då kommer livet få snurra på av sig självt. Utan att jag egentligen gör något annat än försöker hänga med.
Reaggy.
Relativt ny film på Ragge.
Kände mig lite smått tvungen att visa den. Ragge är fin, massa fin.
Hoppas han blir såld snart faktiskt. Vore ju kul om han hamnade hos någon junior eller så som ville rida lite MSV dressyr osv. Haha jag är ju verkligen inget stort fan av stora, lite kraftigare dressyrhästar.. Men Ragges personlighet slår det mesta faktiskt. Alltid så otroligt glad och arbetsvillig. Och han är ju verkligen ingen stor och tung häst att rida. Haha om man ändå hade behov av en dressyrhäst :$
Men ja, som sagt, hoppas han blir såld. För mysigare häst får man leta efter faktiskt. Och blir han såld så blir Lightness kvar.
Haha och han är född 2003.. Vet inte varför det står 2008 i filmen xD
R.I.P Hickstead.
Ja, få har väl missat hur världscuptävlingen i Verona slutade..
På väg ut från banan trillade Eric Lamazes häst Hickstead ihop med kraftiga ryckningar i kroppen. Han kördes ut i djurambulans men var redan död. Troligtvis hjärtattack eller brustet blodkärl.
Eric Lamaze och Hickstead har tillsammans ett individuellt guld från OS i Hong-Kong 2008 och brons från VM i Kentucky 2010, där Hickstead dessutom fick titeln "Best Horse in the World".
Är fortfarande i chock efter detta.. Alla tankar till Eric och teamet kring Hickstead.
Vila i frid.
^ Sista hindret Hickstead nånsin hoppade..
I pledge allegiance to a world of disbelief where I belong.
Suck, kass dag igår verkligen. Var vaken nästan hela natten med en äcklig ångestattack. Och så fort jag vaknade så slog ångesten till igen. Vidrigt. Släppte ut hästarna och gick sen och gömde mig under täcket. Behövde på så vis iaf inte se mig själv. Annars räcker det ibland med att jag håller min egen hand framför mig, för att jag ska bli rädd, panikslagen och få ångestkänslor. Tycker verkligen inte om skalet jag bor i, det som tar mig runt, benen som bär mig..
Därför är mörkret ganska tryggt. Men även om jag inte ser, så känner jag fortfarande. Känner hur lungorna andas åt mig, hur hjärtat slår, hur detta 'skal' håller mig vid liv. Egentligen är det rätt konstigt att man kan vilja den illa.
Ibland önskar jag faktiskt att jag bara kunde lära mig att tycka om mig själv..
Länge sen jag hade en sån här stark ångestattack. Och det tar verkligen kraften ur en. Är fortfarande helt slut, dåde fysiskt och psykiskt. Känns som om jag inte sovit på flera år ungefär.
Ska sätta mig och se på tv en stund. Sen tvinga ut mig själv och göra något med hästarna.
Ha det.
November, vi avslutar sagan snart. Har du några lögner kvar att pudra dina svar?
Varit iväg till Öra och tränat Gustav lite. Fått en del bra tips av Rebecka faktiskt, nyttigt. Haha var ju dock första gången G var i ett ridhus. Speglarna var konstiga. Väldigt konstiga.
Både nöjd och missnöjd med passet får jag väl säga. Kunde gått bättre. Känner att jag blir fast på något konstigt sätt. Jag kommer liksom inte åt honom med vaden. Får lite smärre panik när jag inte kan använda benet som jag vill, och då lägger jag istället till hälen, vilket han bara blir stressad av. Suck.
Både nöjd och missnöjd med passet får jag väl säga. Kunde gått bättre. Känner att jag blir fast på något konstigt sätt. Jag kommer liksom inte åt honom med vaden. Får lite smärre panik när jag inte kan använda benet som jag vill, och då lägger jag istället till hälen, vilket han bara blir stressad av. Suck.
Egentligen är han ju väldigt glad, lättlärd och vill hela tiden göra rätt. Men när han inte förstår så blir han istället väldigt instängd i sig själv. Han fryser till och vet inte vart han ska ta vägen. Så sur över detta. Kan jag inte göra rätt så kan jag ju inte direkt heller ge honom några bra förutsättningar att göra det jag ber om. Jaja, har fått en del att jobba på nu. Och fy satan vad jag tror han kan blir fin, med rätt träning.
Måste bara lösa detta på något sätt. Känner ju av det där med benen även på Zingoalla & Prince. Vet inte om det är sadeln som inte riktigt passar mig.. Men jag blir verkligen frustrerad när jag blir så låst.
Jaja, Charlotte kommer tydligen hit snart. Så ska vara lite social med henne. Trevligt! Sen ska jag ut med Zingoalla lite ikväll. Försöka lösa det här benproblemet, lol.
Snygg är han iaf.
-
Bloggtävling.
Länk till tävlingen: http://ponnysanning.com/2011/october/tavling-i-samarbete-med-emmishopen.html#comment
Your eyes are open, but can you see without the light?
Alexandra åkte hem för en stund sen. Har varit härligt att ha henne här. Hon är en av dom människor som verkligen sett mig på både toppen och botten. Vet inte hur många knäppa grejer vi hittat på under åren. Allt vi skrattat åt, allt vi nånsin lyckats klanta till, alla snea blickar vi fått av folk som undrat om vi var riktigt kloka.. Samtidigt har jag gjort så himla mycket dumt. Men även när när jag gråtit som mest, gjort mig själv illa, låst in mig i badrummet och tänkt spy, när jag velat ge upp allt, när jag bara velat avsluta mitt liv, så har hon aldrig nånsin lämnat mig i sticket.
Fy fan vad hemsk jag känner mig. Så mycket skit jag tvingat på någon annan människa.
Tänker lite på något som Kate säger i filmen My Sister's Keeper, "I don't mind my disease killing me, but it's killing my family, too."
Tycker det är värt att citera nu faktiskt, för det är så sant. Det värsta med att jag ibland mår så här är att det tär på de i min närhet. De jag håller kärt. "Min familj." Jag är ju dock ingen cancerpatient, utan jag kan dölja det. Men inte för Alexandra. För hon ser verkligen rakt igenom mig.
Fina människa. Förlåt för allt du nånsin behövt stå ut med pga mig.
Och tack för att du finns. Tack för att du tror på mig. Du är värd så otroligt mycket.
Såg detta när jag slog på dataskärmen. Fina vän..
