I pledge allegiance to a world of disbelief where I belong.
Suck, kass dag igår verkligen. Var vaken nästan hela natten med en äcklig ångestattack. Och så fort jag vaknade så slog ångesten till igen. Vidrigt. Släppte ut hästarna och gick sen och gömde mig under täcket. Behövde på så vis iaf inte se mig själv. Annars räcker det ibland med att jag håller min egen hand framför mig, för att jag ska bli rädd, panikslagen och få ångestkänslor. Tycker verkligen inte om skalet jag bor i, det som tar mig runt, benen som bär mig..
Därför är mörkret ganska tryggt. Men även om jag inte ser, så känner jag fortfarande. Känner hur lungorna andas åt mig, hur hjärtat slår, hur detta 'skal' håller mig vid liv. Egentligen är det rätt konstigt att man kan vilja den illa.
Ibland önskar jag faktiskt att jag bara kunde lära mig att tycka om mig själv..
Länge sen jag hade en sån här stark ångestattack. Och det tar verkligen kraften ur en. Är fortfarande helt slut, dåde fysiskt och psykiskt. Känns som om jag inte sovit på flera år ungefär.
Ska sätta mig och se på tv en stund. Sen tvinga ut mig själv och göra något med hästarna.
Ha det.
Kommentarer
Postat av: Darksess
Det låter verkligen hemskt :( Måste vara väldigt jobbigt. Du har ingen ångestlindrande medicin eller?
Postat av: Josefine
Det kan inte vara enkelt för dig :/
Trackback
