Bloggtävling.
Länk till tävlingen: http://ponnysanning.com/2011/october/tavling-i-samarbete-med-emmishopen.html#comment
Your eyes are open, but can you see without the light?
Alexandra åkte hem för en stund sen. Har varit härligt att ha henne här. Hon är en av dom människor som verkligen sett mig på både toppen och botten. Vet inte hur många knäppa grejer vi hittat på under åren. Allt vi skrattat åt, allt vi nånsin lyckats klanta till, alla snea blickar vi fått av folk som undrat om vi var riktigt kloka.. Samtidigt har jag gjort så himla mycket dumt. Men även när när jag gråtit som mest, gjort mig själv illa, låst in mig i badrummet och tänkt spy, när jag velat ge upp allt, när jag bara velat avsluta mitt liv, så har hon aldrig nånsin lämnat mig i sticket.
Fy fan vad hemsk jag känner mig. Så mycket skit jag tvingat på någon annan människa.
Tänker lite på något som Kate säger i filmen My Sister's Keeper, "I don't mind my disease killing me, but it's killing my family, too."
Tycker det är värt att citera nu faktiskt, för det är så sant. Det värsta med att jag ibland mår så här är att det tär på de i min närhet. De jag håller kärt. "Min familj." Jag är ju dock ingen cancerpatient, utan jag kan dölja det. Men inte för Alexandra. För hon ser verkligen rakt igenom mig.
Fina människa. Förlåt för allt du nånsin behövt stå ut med pga mig.
Och tack för att du finns. Tack för att du tror på mig. Du är värd så otroligt mycket.
Såg detta när jag slog på dataskärmen. Fina vän..
When it comes to knowing good from bad we can be so dyslexic.
Haha Moa kom hit igår, sov över tills idag. Snällt, hon räddade mig lite faktiskt. Moa är bäst, trots att hon är fegis som inte vill se skräckfilm. Men Another Gay Movie, American Pie och Stallkompisar funkar ju faktiskt det med! Vi är nog lite konstiga faktiskt.. Har skrattat åt allt och ingenting. Moa påstår att det är bra att umgås med mig, man får tydligen träna magen då. Skrattmusklerna får jobba lite.
Ibland är det faktiskt tur att man har så fina vänner. Mår bra med dem. När Moa var här var jag glad i nästan 24 timmar. Ingen ångest alls.
Imorgon kommer tydligen Alexandra hit också. Hon är bra. Massa bra. Och jag behöver inte vara själv. Underbart.
Och just nu mår jag skit. Orkar inte göra något åt det heller. Lyssnar på musik jag just nu inte borde lyssna på, och tittar på videor jag just nu inte heller borde titta på. Men jag orkar inte bry mig. Låter ångesten ta över lite. Blåser lite mer liv i den. Låter den andas genom mig, och låter den lämna mig tomhänt och ledsen.
God natt.
You've cooked your silver spoon so black.
Varit hemma och varit sjuk sen i onsdags. Länge sen jag mådde såhär kasst. Vaknade kl 6 igår och mådde illa som satan, trodde jag skulle spy. Inte för att jag kände mig magsjuk eller så, utan för att jag hade så förbannat ont i ryggen och revbenen. Går inte att förklara, men var verkligen spyfärdig. Har fortsatt så sen dess, tror jag somnade 5 i morse. Kul liv, verkligen.
Ikväll ska tydligen Wilma ha halloweenfest, skitkul. Minns senast ett gäng 11-åringar sov över. Fy satan vad förbannad jag var då. Hoppas de håller käften denna gången, annars kommer jag vara rätt självmordsbenägen inatt, lol.
Gnällig jag är. Har rätt att vara det dock.
<3
Can't pretend that you're nothing special.
Hahaha åh.. Dålig jag är. När jag skulle fixa hästarnas kvällshö i måndags så lyckades jag halka i trappan ner från höloftet. Duktigt, ja. Den trappan är rätt livsfarlig dock. Slog i huvudet och ryggen rätt rejält. Tur iaf att det var trappan jag slog i, och inte betonggolvet.. Då hade jag nog inte haft mycket till huvud kvar :D
Men ja, har varit hemma tisdag-onsdag och mått riktigt skit. Yr och illamående, och ont i nacken och ryggen. Piggnat till lite nu dock, inget illamående, bara ajaj haha..
Har nyss kommit hem från Therese nu. Överlevde faktiskt hela dagen. Bara slagit i käften och bitit mig i läppen, samt fått lite fina sår på händerna. Hahaha verkligen sämst xD
Vet inte hur jag lyckas göra mig illa hela tiden. Suck, spännande är det iaf haha..
Har förresten färgat håret mörkt igen.
Am I lost in your eyes?
Dålig uppdatering hela veckan. Har verkligen inte orkat. Suck..
Trivs rätt bra på praktiken faktiskt. Har ju egentligen svårt för att jobba åt någon, men det funkar rätt bra med Therese. Inte så mycket krav, och det känns som jag behövs.
När jag kommer hem tar motivationen slut dock. Vet inte riktigt vad som händer med mig, men allt känns inte lika viktigt längre. Vet inte hur många gånger jag hinner krasha under en eftermiddag. Dåligt faktiskt. Tvingar iaf ut mig själv och motionera de hästar som behöver det. Känns så fel. Det är ju detta som gör mig lycklig? Varför är det helt plötsligt ett tvång?
Pratar knappt med någon nuförtiden heller. Vet inte varför riktigt. Har liksom låst in mig lite. Känns som det är bäst att låta folk vara. Känns som jag gör mer skada än nytta. Samtidigt så är jag nog rädd för att folk ska se rakt igenom mig. För att någon ska se hur tom jag är just nu.
Försöker att hålla mig sysselsatt. Därför har helgen varit riktigt jobbig. Har inte haft tillräckligt att göra. Blir för mycket tid över till att tänka då. Alla mina tankar skrämmer mig, och de är jobbiga, obehagliga, att lyssna på.
Känns som jag är på väg neråt igen. Och jag orkar inte ens bry mig.
I'm just waiting for the future to swallow me whole.
Inte skrivit något här på hela helgen. Dåligt. Har helt enkelt inte haft tid eller ork. Var på 1-års kalas igår, min kusin fyllde år. Lyckades faktiskt hålla humöret uppe nästan hela kvällen. Sen bröt jag ihop. Dåligt. Kasst. Så mycket ångest för en sån liten sak. Jag är sämst.
Idag började väl inget vidare heller. Suck. Men ska iaf försöka göra något vettigt resten av dagen. Ska bara dricka upp kaffet, sen ska jag ut en sväng med Prince. Han behöver jobba, och jag med.
Inte ofta jag lägger ut bild på Prince.. Konstigt. Kollade igenom gamla bilder på honom, tror denna är från vintern 2010. Minns verkligen ingenting från då, men jisses så fin han var då... Så fin i hull och rätt så välmusklad faktiskt. Har ju fått börja om lite med honom igen efter Uddetorp, satan vad han tappade under det halvåret -.-
Jaja, snart tillbaka här igen. Fina fina Prince.
Travare, huh?
Bite your lip and fake it.
Ibland kan jag inte låta bli att ta saker och ting mer personligt än vad som kanske är meningen. Dåligt. Vilken jävla morgon...
Var faktiskt riktigt skönt att åka iväg till Therese i morse. Känner att jag gör nytta där. Red förresten Fahrenheit idag. Första gången faktiskt. Riktigt fin häst.
Sitter just nu och dricker lite kaffe. Inte så gott egentligen, men jag antar att det är något man lär sig dricka.. Dricker det mest för koffeinet faktiskt. Dumma mamma vägrar ju köpa koffeintabletter :( Men jaja, hon får skylla sig själv, hennes kaffe jag dricker upp.
Älskar kicken man får av koffein. För mig är det faktiskt ganska lugnande haha. I alla fall för hjärnan. Dämpar ångesten lite också.
Funderar förresten på att gå och hugga av benet. Orkar inte med det längre. Och ja, det finns ju faktiskt asbra proteser, så why not egentligen? Satan vad ont det gör..
Men nä, inte vara sån nu. Ska dricka upp mitt kaffe och sen sticka ut och rida 2 hästar.
Am I better off just bursting or breaking?
Delar med mig av ett par bilder på mitt feta missfärgade ben. Rätt svårt att få bra bilder, ser ännu mer misshandlat ut irl. Lol, hursomhelst:
I fredags tror jag. Lite blått, rött, grönt och lila..
Och så idag. Ganska så grönt haha... Snyggt.
Går och lägger mig nu tror jag. Innan mitt äckliga jävla huvud får mig att göra något dumt. Vidriga ångest.
God natt.
Like puzzle pieces in your hand.
Iväg till Therese idag iaf. Riktigt jobbigt faktiskt. Vill inte må så här.
Suck, och jag måste försöka få klart den där jävla listan haha... Halvvägs igenom snart ju, får inte ge upp nu haha..
Idag fyllde ju världens finaste pojke år också. Saknar honom :(
We're counting backwards.
Fy fan. Mår inte bra alls just nu. Tror jag börjar bli sjuk, och mina leder är helt åt helvete. Går inte att förklara. Har ingen energi. Känner mig så klen. Känns som jag ska gå sönder. Har ont i revbenen också. Obehagligt att andas..
Måndag imorgon, vilket innebär praktik. Blä, vill inte. Inte när jag mår så här. Kommer inte orka ett skit. Vill inte känna mig dålig och behöva klaga, och vill inte bryta ihop för att jag inte klarar av något och får panikångest för att jag mår så kasst.
Men det är ingen idé att stanna hemma heller egentligen. Då kommer jag bara känna mig ensam och ännu mer önska att jag var hos R. Bläbläblä.
Sitter förresten och lyssnar på Hawthorne Heights just nu. Omg, hade nästan glömt hur bra dom är. <3 Fy på mig..
Ska nog gå och lägga mig nu. Försöka sova bort lite ångest.
Close the door, lock it tight
Then I'll know you're safe tonight
Turn on a song that means the most
Believe I'm there and hold me close
Then I'll know you're safe tonight
Turn on a song that means the most
Believe I'm there and hold me close
You can't expect to understand love when you admire lonely singers.
Började ju med praktiken hos Therese i måndags. Tror detta blir riktigt bra faktiskt.
Var där halv 9 i morse, och hade hela stallet att fixa själv. 9 boxar att fixa och lika många hästar som skulle matas. Jobbigare än det låter faktiskt haha...
Speciellt när man har 3 hästar hemma också :)
Skrittade förresten Gustav lite ikväll! Ska se till att komma igång med honom igen. Helt galet vad fin den hästen är.. Han är fantastisk, faktiskt.
Skulle ha lagt upp "dag 6" också, men det var en jobbig "dag", så det är sparat i utkast och jag försöker lägga ut det i morgon istället. Behöver verkligen gå och lägga mig nu. Galet. Brukar aldrig kunna somna före halv 3... Får se om jag får sova en hel natt också, men det är kanske för mycket att hoppas på.
Jaja, god natt folk.
<3
HV Polo
Feed them to the pigs.
Har tänkt skriva något här hur länge som helst, men har inte haft något vettigt att skriva om.. Vet knappt vad jag gör just nu, känns som allt bara går runtruntrunt, och jag kommer ingenstans. Hatar att jag inte har tillräckligt att göra heller, blir för mycket tid till att tänka då..
Ska hoppa in en snabbis i duschen nu, sen iväg till Herrljunga och prata med en hjärndöd jävla syv-kärring.
Wish me luck.
World behind my wall.
För första gången på typ.. länge.. jättelänge faktiskt.. så lyckades jag inatt faktiskt sova nästan 4 timmar utan att vakna. Så jag vaknade halv 7 och kände mig rätt pigg, gutt.
Och idag har jag typ inte gjort ett skit känns det som. Hade hoppats på en sväng till Borås, men ne. Jävla skit. Hade behövt något täcke till Gustav, och ett bett. Hahah han är för bred i käften för de flesta jag har hemma :( Men aja, får bli någon annan dag.
Värdelöst inlägg detta blev också. Sticker ut och går en sväng istället.
Haha och för ovanlighetens skull slänger jag med en bild på mig.. Ni får stå ut x))
Och jaa, jag är rätt blond nu. Måste göra något åt det xD
Whoa, whoa
They're telling me it's beautiful
I believe them but will I ever know
The world behind my wall?
Whoa, whoa
The sun will shine like never before
One day I will be ready to go
See the world behind my wall
They're telling me it's beautiful
I believe them but will I ever know
The world behind my wall?
Whoa, whoa
The sun will shine like never before
One day I will be ready to go
See the world behind my wall
We are all born in a world of doubt, but there's no doubt. I figured out.
Har lyckats bränna örat på plattången. Det flagnar lite nu, jättefint. Ont gör det också.
Och mina ben är dumma. Riktigt dumma.
Och min rygg börjar ge upp känns det som. Jobbigt. Tycker inte om att ha ont. Inte alls.
Men trots allt ajaj så mår jag rätt bra just nu faktiskt. Jag är lite glad iaf.
Gårdagen spenderades med världens finaste knaspojke. Mysigt.
Skulle nog ha kidnappat honom dock. Blev massa ensamt när han åkte hem :(
I'm writing down what I cannot see.
Jag är så trött på folk som ligger och tycker synd om sig själva, och som fäller krokben på alla som försöker gå förbi. Jag erkänner att jag mår skit, att jag inte tycker jag förtjänar detta, men jag trycker fan inte ner folk för det genom att säga att livet är skit, orättvist, att andra har det så mycket bättre, att andra har mer möjligheter att leva som dom vill, än vad jag har. Åt helvete med allt sånt.
"Vi har inte dom möjligheterna". Bullshit. Möjligheter, tillgångar, whatever, är inget man har, det är något man skapar. Det enda som står i vägen för att man ska kunna göra något, är en själv. Oavsett vad.
Allt det vi har framför oss är en bild utav det vi har i huvudet. Ser du dig själv som ensam, fattig, olycklig, så klart som fan att du är det.
Vänd ditt jävla liv om. Eller gör inget alls. För det är bara du som kan ändra på det. Ingen annan.
This is suicide season.
Varit iväg hos Moa ett par dagar. Moa är bra. En av de få personer jag litar på, som jag känner att jag kan vara mig själv med. Så jag har mestadels mått rätt bra de senaste dagarna faktiskt. Var en snabbis på Liseberg igås. Blä för att äta ute alltså.. Hatar att äta bland folk verkligen. Hatarhatarhatar.
Nu är jag hemma, och mår sådär. Så trött på en del folk. Trött på att vara jag. Dessutom håller min jävlafkingäckelrygg på och pekar finger åt mig. Trots bedövningssalvasaksak, och antiajajtabletter. Jävla skit.
Tänker gå och lägga mig och se på någon film nu, igen. Och typ dö lite. Bokstavligen.
Mår nog bättre till helgen om jag får lite sällskap. Hoppas det.
America's next freak.
Var iväg till Göteborg/Borås i tisdags med Emilia och Alexandra. Känns som jag var trevligt sällskap efter två timmars sömn (och ingen sömn natten innan) plus en massa koffein i kroppen, ehe. Snälla kompisar jag har som står ut med mig egentligen.
Var iaf jävligt nyttigt att komma ut en sväng och träffa lite folk jag känner att jag kan vara mig själv med. Har typ fått lite social fobi senaste tiden haha.. Asjobbigt, eftersom jag inte litar på folk och har svårt att känna mig trygg i sällskap med andra. Fast egentligen grundas nog allt det i att jag inte är trygg med mig själv osv.
Men med Alexandra och Emilia kändes det bättre. Jag typ släppte allt runtomkring och bara var glad för en stund. Traskade runt lite inne i Nordstan, och gick faktiskt så långt att jag köpte en klänning haha.. Måste ha något på lördag -.- Och A&E tyckte bestämt jag skulle ha den, hm.. Hatar att köpa kläder faktiskt, tycker aldrig något sitter fint på mig osv. Hade inte A&E varit med hade jag förmodligen inte ens provat något, utan bara låtit ångesten ta över och sprungit därifrån typ.
Var iväg och badade sen. Isallt. Galet att jag gjorde det med egentligen, med mina kroppskomplex och enormt fula ärrade armar. Tur man har fina vänner faktiskt, kunde leva en dag utan att känna att jag vill krypa ur mitt eget skinn och försvinna.
Färgade håret lite också! Haha det är roligt nu.. Lite mer blått i, så blir det asbra!
