Unbeaten

Danmark var fantastiskt, verkligen. Trots att jag nästan frusit sönder, haft ont överallt, haft svårt att sova och tröts min jävla ångest när det gäller sömn, mat, prestation osv osv. För trots det har jag ändå under de 3 dagar jag var där, fått leva det livet jag vill leva. 

Sen har jag nog haft några av världens snällaste människor runt mig också, och har faktiskt känt att jag passat in, och varit till nytta. 

 

Sonja hade fjäskat lite för Flemming, för i vanliga fall brukar tydligen inte praktikanter där få rida överhuvudtaget, men jag är ju bäst i världen liksom ;););). Haha, så red 2-5 hästar om dagen. Bland annat A-Dur och Zamiro, som båda gått svår klass och GP. Rätt häftigt faktiskt. Och har inte mockat en enda box!

 

Sen har jag fått rida ponnyn Debbie under dessa 3 dagar också. Osäker på om hon var en stor C eller liten D, men w/e. Hade mest blivit barnriden senaste tiden, och de ville att hon skulle bli lite ordentligt genomriden. Så första 10-15 min varje ridpass gick hon i princip med huvudet i vädret och tjurade lite. Tyckte med säkerhet att jag var pissjskitjobbig som skulle ställa massa krav på henne. Så mycket småvolter och sidtvärsrörelser, och sen släppte hon fint! Faktiskt riktigt rolig ponny att rida.

Haha det bästa var ju dock när jag stod och gjorde i ordning henne på onsdag morgon, och så kommer Flemming förbi och säger att jag visst har lyckats göra dressyrhäst av henne haha! "Meget fint".

 

I onsdags fick jag även äran att hoppa Sonjas bebis, Hutlihut (haha världens sötaste namn), ett 4-årigt sto e: Casall. Tydligen var det första gången hon hoppade riktigt hinder med ryttare också! Haha Sonjas min när Flemming höjde ner ena räcket och bad mig komma på det var nog det bästa någonsin<3 "Ska hon hoppa?? :ooo". Sen var hon jätteledsen för att hon inte hade någon filmkamera haha...

Iaf, inte världens mest energiska häst, och att hålla tempot på böjt spår tyckte hon var jättejobbigt. I vänster varv kom hindret ganska snabbt ur sväng, bara 3-4 galoppsprång, så fick jobba lite. Men gud vilket fantastiskt hopphuvud hästen hade! Hade superkoll på vart hon hade hindret, kunde backa av lite själv och även det blev jobbigt i vänstervarvet så fanns det aldrig en tanke på att stanna. 

Denna om något år alltså... Bara poletten trillar ner och hon inser att det är kul även utan hinder, så blir den nog hur bra som helst! 

 

Så har haft det kanon, trots att jag fattar noll danska haha...

 

 

Sen när jag kommit hem så har det väl blivit en liten halvkrasch igen.. Har suttit mycket och klurat lite, och försökt komma på hur jag ska göra för att må lika bra hemma i Sverige. För grejen är det att det är det livet jag behöver, lite så som det var i Danmark. Jag behöver ha mycket att jobba med, och jag behöver känna att jag tar mig någonstans. För som saker och ting ser ut just nu, så kommer jag nog aldrig lyckas bli frisk. Och det finns inget jag vill hellre.

 

 

Är lite småsur nu för att jag inte tog så mycket bilder nere i DK... Menmen, åker ju förhoppningsvis dit igen och då får kameran följa med!

Men tillsvidare kan jag iaf bjuda på en halvkass mobilbild på A-Dur som står och chillar under solariet: