Why it scares me.

Sitter hemma hos Alexandra just nu. Hennes lillasyster sitter mittemot mig, frågar om jag är ledsen. Säger att jag inte är det. Egentligen ljuger jag nog, både för henne, mig själv, och för min vän.
Var i Borås och handlade igår. Bara nödvändigheter, ändå är jag typ luspank. En karriär som strippa känns just nu ganska lockande faktiskt.. Så trött på att aldrig räcka till på något plan..
Var ute i det vidriga vädret och red Zingoalla. Världens finaste häst alltså. Haha gud, så himla rolig är hon. Red hela passet utan stigbyglar, tycker jag blivit dålig på att göra det sista tiden. Jobbade mycket med små volter och åttvolter, mycket öppnor och skänkelvikningar. Fina tjejen.

I övrigt är livet jävligt jobbigt just nu. Är trött på att det hela tiden känns som att något saknas, och jag är så trött på att hela tiden vara så jävla ledsen pga vad som egentligen är småskit.
Tur att jag har min vän just nu, som ändå kan få mig att skratta mellan tårarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0