Unbeaten

Tack vare världens bästa pojkvän, så har jag äntligen fungerande tangentbord igen! Han hade två stycken som han inte använde haha, så jag fick båda två :D

Var ju hos Alexandra torsdag-fredag, och den människan har man ju aldrig tråkigt med haha. Var faktiskt ute och cyklade ett par kilometer på elljusspåret. Brutala backar lol, gick inte att cykla nerför utan att riskera livet typ. 
Cyklade också tvärs genom den stora staden Ljung ett par gånger. Jag börjar få fart på människan :))

Sen fick ju hon för sig att vi skulle se The Grudge innan vi skulle sova.. Innan filmen ens hunnit börja ordentligt hade hon ångrat sig, kröp ihop och gömde sig bakom mig. Så fort något rörde sig eller lät på filmen höll hon för öronen och blundade. Hahaha fjant.

Var iaf väldigt roligt att få träffa min konstiga vän igen. Hon var glad att se att jag mådde lite bättre, och att jag inte gjort något dumt på ett tag. Rätt skönt att ha någon som man kan prata med också, någon som sett en på ens värsta dagar, som vet lite mer varför det är såhär också.


I fredags kväll hämtade vi upp Robin på tågstgationen också. Barnet blev glad när jag sa att Robin skulle komma hit, så hon hade bett Peter hyra film och köpa godis och chips, till vårat fredagsmys som hon bestämt att vi skulle ha. Halvvägs in i filmen somnade ungen hahaha! Så himla typiskt henne. 
Var mysigt att ha pojken här. Trodde faktiskt inte det gick att tycka om någon så mycket. Han är så varm och trygg på något sätt också. Och jag känner mig aldrig trygg annars, inte ens hemma. Jag är så otroligt glad att jag har honom. 
Är alltid lika hemskt när han ska åka hem. Han tåg var dock försenat, så jag fick stå och krama honom 20 minuter längre än väntat. Gjorde ingenting dock, fast stackarn var hemma en timme senare än planerat. 

Och inatt skulle jag ju försöka sova själv igen också. Verkligen inte min starka sida. Dessutom luktade hela min säng Robin. Och ena kudden luktar som hans schampo. Trodde jag skulle bli tokig. Saknar honom redan för mycket.

Han sommarjobbar ett par veckor till, sen kan vi iaf träffas längre än bara 3 dagar. Unberbart.

Nu ska jag ut och vänta på hovslagaren, hejs!