Dag 5; En sak som alltid får mig att le.
Det första jag tänkte skriva var ju självklart hästarna. Men nej, hästarna får mig inte alltid att le. Men det är väl lite det som är tjusningen med hästar. Blod, svett och tårar, som man brukar säga. Det är ju lite därför man ofta blir så glad när det går åt rätt håll med dem, för det är ofta ett väldigt slit.
Hur som helst... På detta får svaret bli Robin. Rätt konstigt egentligen. Att en människa kan lyckas få mig glad. Brukar inte låta folk påverka mig så faktiskt..
Sen har jag ju mina fina vänner med. Men grejen med dem är ju att jag kan vara ledsen med dem. Och att de stannat alla dessa år, även när jag mått som allra sämst. Dem är guld värda för det.
Kommentarer
Trackback
