Everybody wants a reason for everything. It’s so much easier with someone or something to blame.
Har just nu ett gyllene tillfälle att göra något åt det här. Den här känslan. Göra mig av med allt dåligt. Börja om. Göra om, göra rätt. Utan att någon bryr sig ett skit.
Men kommer jag nånsin vara nöjd? Kommer jag nånsin räcka till i alla fall?
Kan någon vara snäll och slå mig hårt i huvudet, och tala om för mig att det är något allvarligt fel på mig?
And I don’t need opinions from those never a part of it.
Don’t need them pointing out my problems, they’re mine.
Don’t need reminders, I know better than anyone.
And yeah, I know, I should be finding another way.
I know that I should be out seeking a substitute.
But just forgetting never really made sense to me.
So I haven’t been.
Kommentarer
Trackback
