And time can be such a funny thing, always moving to the future, glorifying the past and amplifying the pain in frames and glass.
Länge sen. Energin har varit på noll. Bokstavligen.
Fyllde dessutom år idag. Hade typ fasat för det ett tag faktiskt. Tycker inte om att fylla år. Tycker det är totalt jättejobbigt och ångestframkallande. Dels för att det är jobbigt att bli firad. Tycker inte jag är värd att firas, så det känns rätt jobbigt med massa folk runtomkring som ska gratta en för något sånt. Känns så tvingat på något sätt.. Sen brukar ju även mat förekomma under kalas, och det blir verkligen ångest serverat på fat. Löjligt.
Och en annan jobbig sak med att fylla år, är att det verkligen blir en påminnelse om att man blir äldre. Jag känner att livet bara går runtruntrunt, utan att jag kommer någon vart. Trots att jag nu fyllt 17, så ser livet likadant ut som det gjorde vid 14. Det får mig att känna mig fast, värdelös, och totalt panikslagen.
Men trots oddsen så blev helgen faktiskt den bästa på länge. För i fredags dök Robin upp inne på stationen i Herrljunga, helt utan att jag visste någonting.
Så har faktiskt mått underbart bra hela helgen. Fortfarande jobbigt att fylla år, men ingen panikångest eller så. Inte en enda gång. Har inte ens vaknat under natten och haft ångest.
Har fortfarande svårt att förstå att en annan människa kan få mig att må så bra. Att jag tillåter det. Jag har länge haft svårt att lita på folk. Jag har också varit rädd för att tycka om någon. Rädd för att bli sårad osv. Och jag har svårt att tro att någon skulle kunna tycka om mig. Jag gör ju inte det ens.
Men jag antar att man inte kan gå sönder hur många gånger som helst. Och jag vägrar att låta min egen rädsla hindra mig faktiskt. För jag tycker om Robin. Jag vågar göra det. Och jag vågar låta honom tycka om mig. Även om jag inte förstår vad han ser i mig. Även om jag har komplex för allt. Även om jag tycker att jag är världens mest värdelösa människa. För han ser tydligen inte det jag ser. Och trots att jag tycker det är konstigt, så tänker jag inte vara rädd för det. Jag tänker ärligt talat lita på någon.
Tänker inte försöka förklara mer. Orkar inte. Men jag mår för stunden rätt bra faktiskt.
Imorgon är det måndag igen. Då börjar allting om. Då kommer livet få snurra på av sig självt. Utan att jag egentligen gör något annat än försöker hänga med.
Kommentarer
Postat av: Moa
Sv: Jag övervägde att ta en nyare bild på dig men då kanske du skulle bli sur.. Så då får det bli den söta bilden! ;D
Varsågod :> <3
Postat av: Moa
Sv: Den är fin <3
Sv 2: Ojdå.. :o
Vem åkte du av? :o
Trackback
