Unbeaten

Suck, jag som precis hade börjat få ordning på allt kaos, alla tankar, alla känslor. Jag som precis börjat blicka framåt igen. Nu går jag runt och är helt tom. Tänker inget. Känner inget. Vill inget. Och när jag väl känner något är det bara ångest. Allt känns så hopplöst just nu.

Jag föll verkligen rejält under den korta visiten i värmland. Fan vad jag föll. Och fan vad ont det gjorde.

Jag är trött på att hålla käften. Jag är trött på att låtsas som om allt är bra. Att jag är glad.

Jag är trött på att hålla käften. För jag vill helst bara skrika. Skrika att allt inte alls är bra. Att jag inte alls är glad.

Men jag tror mina skrik bara skulle falla på döva öron. Du skulle inte lyssna i alla fall.